Ännu ett år har passar och det är nu 4 år sen min stora ryggoperation. 
En sak är iallfall klart och det är jag inte kommer att glömma den 23 maj 2006, och även om jag någonsin skulle göra det så har jag mitt ärr som påminner mig om vad jag faktiskt har varit med om. Jag ska inte dra hela historian om min rygg igen, den finns redan ner skriven här på bloggen. Kan väl bara säga så att det är en av dom jobbigaste sakerna jag har varit med om hitills i mitt liv. Men samtidigt är jag ju självklart glad att gjorde operationen, annars hade kanske varit ännu värre än vad det är idag.

Jag har egentligen inga större problem längre, det finns saker jag inte klarar av att göra och saker som får ryggen att göra ont. Men försöker vara ute och röra på mig så jag håller igång ryggen och tränar konditionen. Kroppen mår ju faktiskt bättre av det än att bara sitta still.  

Har även insett att jag nog faktiskt har haft tur när det gäller min rygg och skolios, efter att ha läst en hel drös med bloggar om skolioshistorier. Det räckte med en enda operation för att få min rygg och fungera någorlunda lika som en person utan skolios och det är jag glad för. Men min skolios är inte över för det, jag kommer fortfarande att få leva med den resten av mitt liv. Men jag ska fortsätta att kämpa och må bra!

Tiden har ju helt klart sprungit förbi, 4 år och det känns nästan fortfarande som att det var igår jag låg på lasarettet i Umeå och var ny opererad.