Jag har hört de så många gånger, hur gott det ska vara. Alla mina kompisar dricker. Varenda helg festar de och super sig fulla. Själv sitter jag hemma med mina supertråkiga föräldrar och tittar på Tv. Aldrig att de bjuder mig på sina fester, bara för att de tror att jag inte vågar smaka. Om de bara skulle bjuda mig så skulle jag visa att jag inte är så feg som de tror att jag är.

 Nu ska jag inte tänka mer på det där. De där hör snart till de förflutna, om några timmar ska jag nämligen på min första riktiga fest. Jag trodde nästan att jag hörde fel när tjejerna i min klass frågade om jag ville komma på fest i helgen. Först försökte jag komma på någon ursäkt varför jag inte skulle kunna komma, men när jag kom på att jag inte skulle göra något speciellt i helgen sa jag ja.

- Ja,va kul! utbrast alla tjejerna. Kom till den gamla fabrikslokalen bortanför skolan klockan åtta på lördag.  

Jag korsar Söderhamnsgatan och fortsätter förbi skolan. Jag hör hur mina högklackade skor slår mot marken när jag går. Jag har på mig mina svarta stuprörsjeans och min nya snygga svarta topp som jag köpt på stan tidigare på dagen. Ju närmare jag kommer fabrikslokalen, desto mer nervös blir jag. Tänk om de bara har lurat mig, och att de i själva verket inte är någon fest.  När jag hör den dunkande musiken från byggnaden så blir jag genast lugnare. Jag kommer fram till dörren, tar tre djupa andetag öppnar dörren och går in.  

Inne i lokalen är det varmt och kvavt. Jag får nästan ont i huvudet av den dunkande musiken. Evelina en av tjejerna från klassen kommer fram till mig med två ölburkar i händerna.

- Shit, så snygga kläder du har, säger Evelina. Är de nya?

Jag berättar vars jag har köpt kläderna och sen går vi och sätter oss i en soffa och fortsätter att prata om både det ena och det andra. Hon räcker mig den ena ölburken och säger:

- Smaka, det är jättegott!

Jag tar motvilligt emot burken och sätter den mot läpparna. Ölen bränner i halsen på mig när den sakta rinner ner genom strupen.

Efter något som känns som en evighet drar Evelina upp mig på dansgolvet. Om jag ska vara ärlig så är jag inte så bra på att dansa, men efter ett par öl känns det faktiskt ganska så okej.

Jag känner hur illamåendet sakta kommer krypande. Jag letar efter toaletten och hinner precis in i ett av båsen när jag känner hur magen tömmer sig på sitt innehåll. Efteråt sitter jag utmattad på golvet med huvudet mot båsdörren. Utanför hör jag hur någon knackar:

- Mår du bra? frågar Evelina. 

Jag reser mig upp på skakiga ben och öppnar dörren.

- Ja, jag mår bra, säger jag när jag kommit ut.

- Är det säkert? Jag kan följa dig hem annars. Det kanske inte är så smart att du går hem ensam när du är så här.

Innan vi går, tvättar jag mig i ansiktet och sköljer ur munnen med lite vatten.

På vägen hem berättar Evelina att det faktiskt var hon som hade övertalat tjejerna i klassen att bjuda mig på festen. Först hade de tyckt att de var en dum idé, men efter ett tag hade de faktiskt gått med på det.

När vi kommer fram till porten till huset där jag bor, frågar Evelina om jag inte skulle vilja gå på bio eller nått med henne någon gång. Vi bestämmer att vi ska mötas på stan dagen efter, sen skyndar jag mig upp i lägenheten. När jag senare lägger mig i min säng för att sova är jag lyckligare än någonsin. ♦

Copyright Malin Lundström ©